Sydafrika, fotografi*

David Goldblatt
Denne man ingår i ett komplicerat nationalmönster, det land han växte upp i; Sydafrika, har intresserat mig sedan 13-årsåldern eftersom jag då fick höra talas om de stora orättvisorna – höjden av rasism, politiskt reglerat genom något som hette Apartheid. Sedan jobbade jag i en lokal grupp för att boernas makt skulle släppa och ANC bilda regering, vilket hände. Vi kände oss delaktiga, även om arbetet gick i fler led och slutjobbet hände långt härifrån i en annan världsdel.

Goldblatts fotografier känns viktiga eftersom han också hör till en förtryckt grupp, judarna, och för att jag känner igen mig i hans vilja att förstå något som han instinktivt hatar. Om man jämför med Australien eller Nordamerika, är situationen annorlunda eftersom kolonialisterna, erövrarna är så få till antalet i Sydafrika. Nu när situationen vänt är det väldigt få som vet hur samhällsstrukturen i det ”gamla” Sydafrika hålls ihop.

Neville Dubow gör väldigt bra tillägg till Goldblatts egna essä South Africa – Structures of things then. Hans beskrivningar gör David Goldblatts ursprung och motivation lite klarare. David skriver om tidigt i hans karriär, då han kom underfund med hur olika platser äger ett särskilt ljus, och hur detta speciella ljussken var besläktat med hans egen intimitet till omvärlden. Han skriver vidare: (sid.9) There has been a never-quite-resolved tension between my sense of what is there and my rendering of the print, between the complexity of reality and the sensuality of the print. Sedan inriktar han sig mest på boerbyggda kyrkor, deras form och tiden för deras tillblivelse.

Dubows attityd är lite mer ”förlåtande” eftersom han inte öppnar upp sina egna mentala processer, utan snarare någon annans. Han beskriver Goldblatts arbete som en dokumentation av hur boernas rotning i Sydafrika har påverkat dess landskap. Hur man än vrider och vänder på det här landets historia så blir det ändå fullt av rasism. Man måste använda termer som ”svarta” och ”vita” för att göra sig förstådd, ändå finns det nog många som lever i en gråzon.

Det första fotografiet, föreställer ett hinduiskt tempel som hade rivits ett och ett halvt år efter att kortet togs

Ligger i lä..

För tillfället tar jag det lugnt. Nja, inte så långt precis, men jag startar inga NYA projekt. Skrivandet känns nervöst... bilder har jag inga. Skulle vilja släppa in poesin, ska avsluta TCM next week, ultraljuda magen o.s.v. det regnar idag (skönt med smattrande på rutan, svalt för vår nya dator.). Planerar sommaren och framTiden i stort, måste hitta en pålitlig kurs för bäbi-tiden i höst.. O.K. bye-bye!

måste skriva

måste skriva lite, annars tror ni väl att jag dött??!!

haha