/Rave/?

Många kulturer i ett post-modernt samhälle

*Folkflyttningar som skapar egen kultur
Migrationens tidsålder har den benämnts, denna tid av folkflyttningar och stora familjer som rör sig från kontinent till annan. Människor lever och arbetar på flera ställen samtidigt eller så frilansar de. Grupper av nomader har Världen som sitt hem och ser själva resandet som ett arbete; de kallar sig ”travellers” eller så har de kanske Zigenarbakgrund och tillhör Romerna. Många kulturer blandas och många har rötterna i ett flertal länder. Att vara helt och hållet ”svensk” är ett undantag i dagens Sverige. Till frågan om svenskhet hör också frågan om vad det betyder – har man vikingaanor i sig eller är man Same?

Många av de s.k. Ursprungsbefolkningarna har länge levt som nomadiskt folk: ta t.ex. Beduinerna i nordöstra Afrika eller Samerna i norra Eurasien. De har resandet ”i sitt blod”. Men även om dessa folk efter införandet av monoteistiska religioner mist sin frihet att röra sig runt i markerna alltefter årstid, så lever dess kultur vidare och smälter in med övrig kultur i städer, byar och kommuner. Det finns plats för alla i ett öppet samhälle, konsten är nog att tillåta förändringar och att se tillvaron som rörlig i positiv bemärkelse. Att uppskatta skillnader hos de olika kulturerna. Utveckling, påverkan, och kultur går hand i hand och det är de nya idéerna ur dessa ansamlingar som för kommunen in i hälsosam förändring.

*Detta är Jag och vad jag står för!
Bästa sätt att ta sig an mångkulturalism och etnisk färgblandning är att låta sig påverkas lagom och att inte vara så rädd för det som är nytt. För en känsla av samhörighet bör man heller inte motarbeta likheterna med de egna. Det spelar inte så stor roll hur andra umgås med varandra ifall jag vet vad jag själv har för etnisk bakgrund och vilken typ av personlighet jag har, d.v.s. jag har min sociala grupp att identifiera mig med.

Jag har alltid räknats till invandrarna eftersom min far kom till Sverige på ett stipendium på 60-talet, han började läsa till läkare och han gifte sig med en Göteborgska, och de fick tre barn. Det första var av ”onationalitet” då hans far inte hunnit bli medborgare i Sverige än. Jag är så kallad ”invandrare av andra generationen” ( se Jan Guillou, sid.13)

*Färgen kan ha betydelse(?)
Där jag personligen sett flest problem är vid möte av rasism hos vanliga hederliga arbetare. Eftersom vi vuxit upp i ett land där normen syftar till ett nordiskt utseende och lite färger kan det nog vara svårt för en ingrodd landsman att se nyanser i en mörk människas hy eller hår. Jag tycker själv att många svenskar är väldigt ytliga och inte särskilt jordbundna, men så är jag också av andra generationens invandrare. Även gammeldags synsätt om vad som anses vara stilrent och idéer om välstånd har stötts på (av mig) hos äldre generationer. Detta är förståeligt men irriterande för en modern människa.

Problemen med ett möte mellan kulturer kan synas då en maktposition ter sig väldigt främmande, med våra år av inhemsk tradition som bakgrund, i t.ex. ett Öst-land; ett sådant exempel är inom könsrelationer. Från västerländskt perspektiv kan det t.ex. te sig väldigt förtryckande då mannen visar hår och ansikte, men hans kvinna döljer det. Och då det upplevs som en norm i ett samhälle att hon som är kvinna måste hålla sig i skymundan kan det leda till avsky för en religion med sådana orättvisor eller för den statskultur som inte sätter värde på en kvinnas kunskaper. Om man vänder på det så är kvinnan tämligen ouppskattad i en västerländsk kultur. Hon ses som ett objekt och inte först och främst som människa. Dessutom kan européers nakenhet troligen uppfattas som total självtortyr i vissa nykomlingars ögon (på sommaren då det är så varmt!).

*Kvinnans roll i en striktare kultur
I Här går gränsen diskuterar Annick Sjögren ämnet ”heder” (se sid.57). Hon har kommit fram till att detta är ett begrepp som är intimare förknippat med personens identitet i söder än här i norr. ”Att vara invandrare ( i Sverige, min anm.) innebär en upplevelse av förlorad värdighet i olika grad”, säger en turkisk kvinna till henne. Vidare beskriver Sjögren hur mannen i en Medelhavskultur ansvarar för att hålla familjens heder på gott utåt i samhället, så han blir ofta talesman i svåra situationer. Följande citat belyser problem som kan uppstå i ett kulturmöte mellan en sådan kultur och den svenska: ”Skall man tvinga en kvinna som tiger att föra sin egen talan när hon har sin man bredvid sig?” . Det får mig att tänka att ’alltså beter sig ”par” lite annorlunda om de kommer från en annan kultur’…denna insikt är värd att bära med sig, att det inte alltid handlar om en könsrelaterad maktrelation, som de flesta moderna feminister skulle tro. Vissa kvinnor känner trygghet i att luta sig mot mannen när tjänstemän ställer för närgående frågor. Den intima kopplingen till kvinnans integritet försvaras ofta av hennes man

*Samhällets hopp:
Kommunerna bör uppmuntra alla initiativ att skapa kulturcentras på olika samhällsnivåer och i skiftande former. Unga ska uppmuntras i att anamma främmande företeelser så att de utvecklas i takt med samhället. De unga bör även ses som frontfigurer i form av musik, mode och språk eftersom ju yngre desto färre skapade fördomar. Ungdomar i mångetniska samhällen har (…) ofta utvecklat en gränsöverskridande och transkulturell livsstil.*(sid. 28)

Aleksandra Ålund tar tag i ämnet ”Kön, Klass, Identitet och Ras”, som för övrigt känns lite känsligt och förklarar hur viktig etnisk tillhörighet börjar bli i vårt nya samhälle. Hon säger: ”Social ojämlikhet förstås allt oftare i termer av kulturell olikhet, och kultur förbinds med etnicitet och ras.” Det är intressant hur det blir olikheter som grupperar människorna och inte likheterna. Om kultur skriver hon: ” I den globala kulturtrafikens tidevarv kan kulturer inte längre reduceras till homogena, åtskilda och distinkta enheter (…). Kultur ska istället förstås som en symbolisk manifestation av inter-relaterade och interaktiva nätverk, framsprungna i spåren efter migration av människor och diffusion av livsstilar.”

Att samhället dömer nya kulturer som t.ex. Hip-hop:en i Sverige och Rave-kulturen visar en brist på förståelse och empati med dagens nyaste generationer. De handlar efter sina egna givna förutsättningar och om de blir utdömda hamnar många av dessa inom kriminella kretsar eller tvingas fly till gatan. Polisen har sagt sitt med specialinsatta kommissioner som bildats för att infiltrera ungdomsrörelser och splittra dem. Droppen blev skotten mot demonstranterna i Göteborg förra sommaren (se Erik Wijk- Göteborgskravallerna för mer info.) . Detta visar på total bristande empatiförmåga och på den folkliga massan som fegt stödjer en polisledd demokrati. Detta är skrämmande.

Kollektiva föreställningar handlar ofta om en nutida kamp för den egna historien *(sid. 33).

KÄLLOR
*Etnicitetens gränser och mångfald – Erik Olsson m.fl.
En globaliserad värld, Elva uppsatser om globala processer – Red: Ronny Ambjörnsson
The age of migration, International population movements in the modern world – Mark J. Miller, Stephen Castles
Svenskarna, invandrarna och Svartskallarna – Jan Guillou
Att läsa:
Gömmarna – Ingrid Segerstedt Wiberg