Language assignment

Språkets nyckelfunktion

Inledning - Vad är ett språk?
”Det är som en bro mellan olika kulturer” har jag hört sägas. Språk är oerhört väsentligt i förståelsen mellan människor: språken har olika uttryck för ordens betydelse, ofta ingår ett symbolsystem som vecklar ut sig ju mer insikt man får om ett språk. Språket har ofta en anknytning till någon form av nation. En nation kan ha många språk, många dialekter medandra varianter och slanguttryck.

Ett språk kan naturligtvis vara kroppsspråk, bildspråk eller teckenspråk men i de allra flesta fall när man talar om ett språk menar man nog ett enhetligt tal- och skriftsystem. Det språk man växte upp med har stor anknytning till ens sätt att tolka omgivningen och i sättet att uttrycka sin personlighet; tappar man sitt modersmål är man ute på hal is. Modersmål och nuvarande identitet har en stark anknytning så tillsvida, att man formas från första stund man lär sig tala med ett språk som barn. Människorna utbyter kontakt på detta sätt, och mycket tidigt börjar inlärning av betéendemönster att sätta spår i ens personlighet och blir till en del av den egna kommunikationen.

IDENTIFIKATIONEN MED sitt MODERSMÅL
Henning Johansson beskriver i sin artikel På kvällen lades renhud vid renhud situationen som uppstod i hans familjekrets då skolan tvingade alla samiska elever att lära sig svenska. Använde de sitt hemspråk fick de bestraffning. Det ledde till analfabetism och en total alienation av de människor som redan kände sitt land men tvingades förneka och lära om vad som för dem tycktes vara rena fantasitermer. Detta är ett perfekt exempel på den förvirring som kan uppstå om respekten flyttas från det egna språket till ett annat – då den traditionsinlärda känslan ifrågasätts och ersätts med ett icke komplett alternativ. I hålrummet uppstår bara frågor och ensamhet. Vad jag menar är att många människor tvingas återuppläras i sitt eget hemspråk efter att de genom drastiska omständigheter förlorat det de ägt i fråga om kunskap. Kunskap ger oss självkänsla, och därifrån är inte steget långt till en egen identitet.

Den samiska urholkningen
Med språkets långsamma död barskrapades även kulturen och samerna tvingades anpassa sig till det svenska samhället. Johansson berättar: ”Att två språk, nordsamiska och meänkieli (tornedalsfinska), talades om vartannat var fullkomligt självklart. (…)Undervisningsspråket var svenska, som för alla var ett första språk. Att lära sig detta första främmande första språk tog mycket kraft. (…) Vad generationers erfarenheter hade lärt om språks och kulturers lika värde smulades för många barn effektivt sönder av skolan!”. Det handlar alltså inte om språklig torftighet utan om en ”våldtäkt” på det egna språket. De samiska språken var inte tillåtna i den nya världen. Här gällde det att stå upp för vad man hade för modersmål om inte den kulturella bakgrunden skulle lämnas bakom helt och hållet. Jag ser en klar anknytning till Samers svårighet att smälta in i dagens moderna Sverige och den språkliga våldtäkten i förra århundradet. Den start man får i livet präglar också stadier senare i livet.

Det nyskapande språket
I boken Samisk etnobiologi förklaras hur vuxna och barn ofta har olika benämningar på saker och ting. Detta för att barnens värld ska bevaras som den är, och inte färgas av de vuxnas erfarenheter av vad något egentligen ÄR. ” Ett exempel på detta är den gyllenglänsande, regnbågsskimrande broskkrössvampen (Exidia cartilaginea) som är stor som en snigel. Den fångar barnens intresse och de benämner den gonagasbaika (’kungaskit’). (…) De vuxna brukar inte samma namn på den och har i de flesta fall inte ens lagt märke till dess existens. Om de vuxna pressas på dess namn kallar de den helt enkelt för fiskes guoppar, ’gul svamp’.

New Age-språk
Förutom de vanliga nationalspråken och alla de dialekter som spridit sig finns det nyskapade språk som inte begränsar sig inom ett landområde. Ett sådant ”New Age”-språk är Esperanto, ett annat som skapats på liknande sätt, för att hålla många grupper tillsammans, är det indiska nationalspråket Hindi. Det var ett försök till att nå så många som möjligt inom de nya gränserna, och i de norra delarna utav landet fungerar det bra (trots att engelskan är nästan jämställt med Hindi) som huvudspråk.

När ett folk rör på sig bildas ofta ett nyskapande och samtidigt traditionsbundet språk Resandefolk lämnar ofta efter sig uttryck som används som slang i mera alldagliga kretsar. Romanni är det officiella zigenarspråket. Här är språk väldigt tätt sammanlänkat med individens identitet. Romanni talas bara romer emellan och den bevisar en stark tillhörighet. Även dessa finner det svårt att hålla ihop språket eftersom det finns ett allmänt hat mot denna människogrupp, och man vill inte mera öppet än nödvändigt visa att man är en ”tattare”: ”Många av våra barn och unga, klarar inte att tala rommani. På det sätt vi gör nu, att skriva ned vårt språk, hjälper vi alla i vårt land till att förstå sitt språk. Alla folk i hela världen har gett ut sitt språk. Nu gör vi det också.” (Resandefolket, Bo Hazell)

SÅ FÅR VI POSITIVA KULTURMÖTEN
Språk som används på ett lekfullt sätt utvecklas lättare, t.ex. så kan poesi få orden att skifta i betydelse eftersom poesin är fritt skrivarna som slipper rätta sig efter skriftspråkets regler. Barn hittar ofta på egna ord som har en helt ny betydelse för de vuxna. Vi har i min familj ett ord som min bror uppfann: ”skapila”. Att göra skapila betyder att stryka någon på ryggen, ungefär som lätt massage. Ordet kommer från ”skapula” som är ett Latinskt ord och det betyder ”skulderblad”. Detta ord är numera erkänt i större delen av min familjekrets, och det finns ingen synonym till ordet, vad jag vet. Ett språk ska framför allt inte vara stelt, utan skifta i form och färg (bildligt talat) för att upplevas som levande.

Flerspråkighet
Det är nog väldigt viktigt att respektera andra människors känslor för språket – att framför allt inte döma för lätt en okänd användning av ord utan att lyssna och försöka förstå. Sedan är det viktigt, tycker jag, att komma ihåg att språk ofta ställer till med missförstånd. Man kanske inte är oense på en punkt, utan man förstår helt enkelt ej varann. Eftersom ett språk inte bara är en massa tomma ord, utan ord med betydelse och med känslomässiga band, är det inte bara att översätta emellan språk ”rakt av”. Ofta blir en fusion mer riktig, eller om en människa växer upp i en flerspråkig miljö så skapas av sig självt de självklara språken ett för ett.

Seija Wellros menar i sin bok Språk, kultur och social identitet att det är fullt möjligt att tillhöra mer än en ”nation” eller grupp med hjälp av språket. Hon säger: (sid. 156) Den [tvåspråkigheten] ökar också möjligheterna till en positiv identifikation med två etniska grupper och till ett fullvärdigt medlemskap i de båda. Rimligen fungerar det på samma sätt hur många olika språk man än vuxit upp med, under förutsätt att man kunnat tala med någon nära person, någon som har samma modersmål.

Lev i nutiden
Ett språk utvecklas hela tiden och ligger därför ”i tiden” på ett eller annat sätt. I dag är det tillåtet att säga saker som var obcent för femtio år sedan, inte för att ordet har förändrats, men för att associationerna förändrats. Det gäller helt enkelt att hänga med. Det är viktigt att inse att dialekter och språk kan sakna direkta referenspunkter, att det finns ”gap” i ett språks ordförråd är inte ovanligt. Jag menar på, i samklang med den så kallade Sapir-Whorf-hypotesen, (se sid. 21 i Kulturmöten till vardags) att du först blir introducerad till en ny vy av världen, då du upptäcker de många skiftande nyanser i språket. Så länge man vägrar förändras vägrar världen förändras.

Det blir även viktigt att i sociala sammanhang vara öppen så man förstår var gränser är satta. Någon kan känna sig kränkt om man passerar en otillåten gräns. Wellros (sid. 38, Kulturmöten…) har en fyra nivåer beskrivande bild av personliga sfärer som hålls i harmoni hos en frisk människa. Dessa nivåer sitter som en skyddande aura runt individen i en form av ”fysiskt språk”. Dessa nivåer är följande: Intimsfär, Personlig sfär, Social sfär och Offentlig sfär. Den beskriver de olika personligheter som ingår i en identitet, och de olika roller och funktioner de fyller. Från att ha vistats i den privata sfären kan man enkelt förflytta sig ut i den offentliga. Man är mångskiftande som en kameleont!

Acceptera olikheten
Vad är en identitet egentligen? Den förekommer förstås på flera olika nivåer. Det kan röra sig om klasstillhörighet, könstillhörighet, ideologisk tillhörighet eller en tillhörighet i religion. En etnisk tillhörighet är, anser jag, något mycket väsentligt, något man bör värna om. Den är förstås ett vapen när det gäller att utesluta personer, men då man som människa mår bra av att uppleva det man kallar ”rötter” kan det hjälpa i att finna självkänsla. Wellros hävdar att ”den etniska identiteten är så sammanvävd med språket” (sid. 154) att den kan märkas tydligare än alla andra identiteter, detta på grund av modersmålets betydelse. Alltså ett klart samband mellan språk och identitet. Också en antydning om vikten att acceptera ett framväxande mångkulturellt samhälle, där olikheter i ursprung kan synas men samtidigt tolereras. ”När mångfalden präglar vardagen lär man sig nyansera all kategorisering”, som Annick Sjögren uttrycker sig i Här går gränsen (sid. 178). Detta tillämpas även på den språkliga funktionen, en förutsättning för att man ska lära ”känna” ett språk.

Avslutning -Som en nyckel
Ibland fungerar ett språk lite som koder i ett samhälle. Utan att ha lärt sig språket har man heller inga nycklar, det blir svårt att ta sig runt i dagliga ärenden och få det att fungera. Därför är det viktigt att lägga ner lite extra energi på det nya språket när man först kommer till ett nytt land, och inte tänka: ”det fixar sig ändå” (d.v.s. om man inte är väldigt lättlärd, har språkkänsla eller om man kanske har ett jobb där man lär sig automatiskt). Det kan eventuellt vara en dialekt man måste lära sig, även om man behärskar det officiellt talande språket. Men det handlar förstås om många nivåer av sociala språk man måste lära sig i ett annat land, hur du klär dig, vilka färger du använder och vilka du umgås med spelar även roll. Det gäller för alla ”aliens” att skaffa sig en egen kulturell skattkista och integritet i det samhället han/hon förflyttat sig till.

KÄLLOR
Språk, kultur och social identitet – Seija Wellros
På kvällen lades renhud mot renhud – Henning Johansson (KRUT nr. 72 1994)
Mer än ett språk – Ewa Westergren, Hans Åhl
Samisk etnobiologi – Håkan Tunòn, Ingvar Svanberg
Resandefolket – Bo Hazell
Annick Sjögren – Här går gränsen.
Seija Wellros – Kulturmöten till vardags.
Fråga 2b
Skrivning i Kulturidentitet, 10 poäng

Erika Barrett Chotai
Juli 2002 (omskrivning)